Old.


Ett utdrag från ett inlägg ur min blogg 25 januari 2009.


Är jag den ende som känner att jag anstränger och kämpar för vänskapen när de andra inte verkar bry sig? Det är otroligt frustrerande och ibland känner jag mig så ensam. Varför får man aldrig nånting tillbaka? Är jag mindre värd? Är jag mindre älskad? Jag älskar mina vänner men ibland får det vara nog. Visst ibland går det upp och ner beroende på vad man känner och hur man mår just från dag till dag men ska det verkligen behöva vara så nästan alltid? Ska jag nästan alltid vara rädd för att de tider då allt känns så bra, behöva vara orolig för att nånting ska komma ivägen och allt ska bli dåligt ett tag, för just nu känns det som om vi är i en sån period igen.


Ta vara på era vänner. De kan hålla livet ut och är nästan det bästa som finns. Låt ingen eller inget komma ivägen för vänskapen. Det värsta jag vet är att bli sviken och att bli lämnad ensam. Jag vågar inte lita på folk längre.

Öpnna ögonen, jag finns alltid här och är alltid redo att lyssna. Det är inte ok att "glömma" bort en vänskap för att du är upptagen med någon annan eller annat just då och sen komma tillbaka och tro att allt är ok? för det är det inte och vänner har faktiskt också känslor. Vakna upp och inse att vänskap är det bästa du kan få och ingenting man leker med.




Tänk om jag redan då visste hur allting skulle bli, tänk om. Det gör så ont i mig att läsa sånt här från förr, hur jag ibland kunde känna mig så ensam och övergiven, men det var verkligen ingenting då jämfört med hur det är nu. Nätterna är min värsta fiende, det är då jag tänker. För varje dag som går och för de dagar då jag tänker på det går det sönder i mig lite till. Undrar om jag kommer bli hel igen? Kommer nog ta ett tag till. Tänk att en människa kan lida så mycket av sånt här, som kan ta åt sig så mycket, som kan bry sig så mycket om det ibland när man vet att det inte tjänar något till, folk har gett upp för längesen, jag har gett upp, men ibland inte alls. Livet går tydligen vidare men jag hoppas att jag ska vakna upp och inse att det bara var en mardröm men jag vet att det aldrig kommer att bli så men jag kommer alltid hoppas.

Kommentarer
jess säger:

vart bor du? :)

2011-03-03 | 11:46:18
Bloggadress: http://jkaaa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback