bengibong

Ännu en gång spökar det lite i mitt huvud igen, nog för att det är natt men ja. Känns som om jag blivit lurad. Jag kan inte förstå hur folk kan bete sig så omoget, så känslokalla, så egoistiska. Sen ska det vara jag som är egoistisk, jag är nog en av de sista människorna på planeten som är egoistisk och bara bryr om sig själv. Den som säger så om mig har nog aldrig lärt känna mig riktigt eller har varit alldeles för självupptagen och blind. Jag är varken egoistisk, självupptagen, attention whore, ogenerös, tar för mycket plats och massa annat skit. Det skulle aldrig i hela mitt liv falla mig in att bete mig så. Det gör ont i mitt hjärta, det gör alltid ont i mitt hjärta nuförtiden. Jag vill bara gråta floder över tangenterna just nu medans jag skriver detta. Sånt här får mig att må så dåligt, sånt här får mig att vilja göra något drastiskt och oväntat, sånt här får mig att skrika av vrede, sånt här får mig att vilja krypa ur mitt skinn. Allt fram tills nu har kännts som en bluff, som år av skådespel, ja jag vet inte. Men jag ångrar inga år, jag ångrar inte alla år fram tills nu, de har varit en av de bästa åren i mitt liv och jag skulle ge allt för att få det som förr, jag skulle kunna offra nästan allt men det spelar nog inte längre någon roll vad jag vill. För får andra bestämma så blir det något helt annat. Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Hur kan man göra såhär mot en människa utan en anledning, det är inte normalt. Hur kan ma bara tänka på sig själv när man vet att man krossar en annans hjärta? Hur kan man bete sig såhär? Är det värt det? Vad är det som är fel? Kan någon förklara det för mig? Jag vill förstå!