Tolka drömmar?


Idag stannade jag hemma, hade alldeles för ont i magen. Jag drömde såklart två konstiga drömmar som jag har drömt säkert nästan ett 50-tal gånger under några år och grejen med dessa drömmar är att det känns som om jag varit med om det. Jag kan nästan sälja min själ för att bevisa att det hänt men mitt minne sviker mig. Första drömmen är att jag och några kompisar, jag tror att det är i Mora det sker går till ett rött hus, typ tvåvånings villa ute någonstans som har en trappa på sidan av väggen utanför som går upp till en vit dörr tror jag och när man går in är det typ ett rum, ganska stort och mysigt och där sitter folk och hänger. Jag är 200 % säker på att detta verkligen har hänt och att jag varit på denna plats men jag kan inte sätta fingret på vart det hänt. Om det är i Mora eller ett annat ställe jag varit på, typ Rättvik, Karlskoga eller något annat och jag vet inte hur jag ska klura ut detta? Tänkte att jag ska börja fråga folk lite som bor här om de känner igen stället på beskrivningen. Jag vart väldigt förtjust i stället och vill hitta dit igen men jag är helt lost när det kommer till vilken stad/ort det är. Jag måste hitta det! Fatta vad frustrerad jag är över detta!!


Andra drömmen har jag också drömt ett par gånger men det var ett tag sen jag drömde denna. Jag är ung, kanske 9-11 år och jag befinner mig i ett rum/villa någonstans. Här är jag också lost när det gäller vilken stad/ort jag är i. Iallafall det är jag och ett par andra barn tror jag sen är det 2 kvinnliga lärare eller ja de som håller i det. De visar oss målningar och tavlor och jag tror vi får rita vi med och ja sen vet jag inte riktigt men det är nånting som är skumt och jag kan inte sätta fingret på det. Jag minns dock att när jag var runt 7-9 år var jag på ett ställe med min skola i Stockholm då vi fick måla och sånt på ett ställe men det känns som om detta har hänt utanför Stockholm. Detta kan jag tänka mig bara är en dröm jag hittat på själv men den första drömmen känns så jävla verklig att jag bara måste få ta reda på om det verkligen är sant för att jag vet innerst inne att det är det. Dektetiv spaningen börjar nu. Jag kommer inte få ro om jag inte hittar eller vet att stället finns på riktigt och att jag verkligen varit där. Jobbig känsla.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback