bengibong

Jaha? Tack för det icke längre existerande stödet. Igår fanns den men idag var den som bortblåst. Tack, verkligen! Det känns verkligen skit bra att jag vet att du "stöttar" mig. Varför i helvete ska du bli så jäkla sur och vara så nedlåtande med tanka på det du sa igår? Du känns bara så fake och du ska vara min familj. Jag är så trött på dina så kallade humörsvägningar. Du vill ha respekt. Varför ska jag ge dig respekt när jag nästan alltid är rädd för dig, rädd för att du ska börja gapa och skrika mot mig bara för att du har en dålig dag eller bara för att. Jag behöver inte bli påmind, jag vet att du är besviken, jag är också jävligt besviken på mig själv men det finns inget att göra åt det just nu utan bara gå vidare och ta nya tag. Jag önskar att allt bara var som skutt på rosa moln men det är det tyvärr inte. Detta så kallade liv och värld är fullt av besvikelser, negativitet, frustration, sorg och annat skit, var finns kärleken? Finns den så är den väldigt dold och kommer bara upp när alla är på bra humör. Jag vill inte leva så här. Jag vet inte om jag vill bli vuxen men jag vill ändå, för att leva mitt eget liv med mina egna beslut utan en massa andra människors besvikelser om hur man borde vara och borde göra. Jag behöver ett nytt liv känner jag idag.


Jag känner att denna blogg är fylld av massa sorg och negativiteter. Men jag kan inte hjälpa  det, detta är mitt liv just nu. Detta är min verklighet just nu.