bengibong

Idag var ingen bra dag alls, fast den blev lite bättre efter massa snack med Emma på kaffestugan. Min morgon var inte alls bra, jag har en "vän" som heter Anna som jag senast träffade på nyår. Något konstigt hände den kvällen som gjorde så att hela nyår gick åt skogen innan tolvslaget, jag ska berätta lite om det innan jag kommer till själva saken, kommer bli ett långt inlägg men whatever det är ju ändå min blogg och den som orkar läsa får göra det.


Vi hade iallafall kul innan tolvslaget då vi dansade för fulla muggar och var fulla och glada. Helt plötsligt så utbrister Anna att hennes tand har gått av och hon springer till toan. Det som hade hänt var att Julia råkat komma åt Annas ciderflaska när hon höll på att dricka den så den slåg ut typ några milimeter av hennes tand. Alla blev chockade och gick till toan där hon stod och grät och jag frågade hur det var och så vidare. Sen gick jag, Linn och en tjej som heter Tess tillbaka till vardagsrummet och de fortsatte dansa lite och jag fixade med min kamera och helt plötsligt kommer Anna och blir sur över att vi "dansar" och inte är där och "bryr" oss.  Så vi blir ännu en gång paffa för vad skulle vi göra? Trösta henne för att en liten bit av hennes tand gick av? Så vi går in i sovrummet där några redan sitter och tröstar henne medans hon snyftar och gråter och plötsligt börjar prata om andra problem hon har och att vi andra inte verkar bry oss över det som nyss hände, dålig stil och så vidare. Kom ihåg här att alla är typ berusade också så det blir ju mer dramatiskt än vad det egentligen skulle ha blivit. Tess börjar berätta för Anna att det är bara en liten bit av hennes tand och att det gör inget för det går ju lätt att fixa och annat och jag säger att jag håller med Tess. Då får Anna ett utbrott på mig för att jag håller med och beter mig typ "obrydd" eller vad man ska säga. Så vi börjar typ "skrika" mot varandra om att jag inte alls menar så och att det faktiskt inte är hela världen och att det går att fixa medans hon är sur för att hon ville att jag skulle bry mig mer. Sen går jag bara därifrån för jag orkar inte mer och blir ledsen för att hon har allt just över mig även fast jag inte gjort något och inte var den enda som inte sprang efter henne. Så vid tolvslaget pratar inte vi med varandra och hon och två till drar hem kanske 20 minuter senare. Sen hörs vi aldrig mer efter det.

Jag tyckte ju såklart att hela grejen var löjlig, vi var fulla och det var inte "meningen" att göra henne ännu mer upprörd så jag låter det ligga. Hon hör inte av sig och jag hör inte av mig och hon åker tillbaka till Stockholm. Alla hörde väll av sig till henne förutom jag och Linn. Jag var så arg att det skulle vara just jag som hon hade allt över, det var liksom en typisk känsla. Det går iallafall flera månader och vi hörs inte, Linn hör av sig kanske nångång i april/maj kanske men jag tycker inte det är någon ide eftersom allt var så löjligt och hon heller inte hör av sig. Hon kommer och hälsar på hemma här juni medans jag är i Turkiet. Hon påpekar då att hon är lite sur på mig för att jag ej har hört av mig men det har ju inte hon heller och jag ansåg att inte jag gjorde något fel.

För kanske en vecka sen så får jag lust att skriva ett sms till henne. Jag frågar hur det är med henne men får inget svar, efter några dagar skickar jag ett till där jag frågar varför hon dissar mina sms. Emma provar därför att skicka ett helt vanligt sms där hon frågar om hon kan ses när vi drar ner till Stockholm bara för att testa om hon svarar och hon gör det. Så jag skickar ett till sms där jag frågar om hon är sur på mig för att jag ej hört av mig och att hon själv inte gjort det och att jag tycker det är synd att det ska behöva bli såhär och att det nu kommer bli mer pinsamt för henne när vi träffas i september, inget svar. Emma smsar och frågar om Anna är sur på mig och hon svarar att hon inte vill ha kontakt med mig längre och det fick jag alltså reda på idag och jag blev såklart skitledsen och började storböla när Emma berätta det för mig i telefonen.

Just nu känner jag bara att hela grejen är riktigt löjlig. Jag har heller inte fått veta exakt varför hon inte vill ha kontakt med mig, om det är för det som hände på nyår, att jag inte hörde av mig eller något annat men det kan inte vara något annat. Jag känner mig orättvist behandlad och känner att jag inte direkt gjort något dumt eller fel för att hon ska bryta kontakten med mig. Vi har känt varandra i flera år och har stått varandra otroligt nära mer än vad hon har gjort med de andra så det kan ju bland annat vara som Linn säger att hon "förväntade" sig mer stöd från mig den kvällen än de andra eftersom vi står varandra närmre och att jag skulle "brytt" eller stöttat, tröstat henne istället för att säga att det inte gör något och att det fixar sig, men sorry för att det inte blev som du hade förväntat dig för jag såg ingen direkt anledning till att trösta någon som tappat en liten bit av sin tand som lätt går att fixa och hon vet att jag inte är så, att jag säger vad jag tycker och inte brukar trösta överdrivet men det var tydligen det hon ville då och inte fick och att jag aldrig ringde och frågade hur det var eller för att be om "ursäkt", det måste ju ha varit det för annars vet jag inte vad. Men somsagt jag såg ingen direkt anledning till det och vi alla var fulla och alla vet ju hur man blir lite extra obrydd över sånna saker men jag ska inte skylla på alkoholen utan det var så jag tänkte och tänker nu också. Sen förövrigt varför ska jag trösta henne mer när hon aldrig delar med sig av sina problem eller annat hon är ledsen över när jag frågar och blir lite egoistisk och stöter bort mig och de andra. Jag kan förstå henne på ett sätt, jag vet att hon mår/mådde dåligt men stöttar hon bort mig hela tiden så orkar jag tillslut inte springa efter henne hela tiden och det borde hon förstå.

Jag är bara så jäkla arg och besviken för att hon drar ut på det såpass mycket och får det och låta som om jag har gjort värsta grejen när jag inte alls gjort det. Att det känns som om hon inte bryr sig över vår gamla vänskap under en massa år utan bara slänger bort det, att hon inte verkar bry sig av att ge mig en chans och berätta varför så jag kan bete mig efter det och förklara. Samtidigt som jag inte orkar bry mig för jag känner att ska hon behandla mig så för en sån sak så kan jag likagärna utesluta henne från mitt liv också, jag behöver inte henne, jag har bättre vänner runt om mig som inte är så, som inte behöver den där "uppmärksamheten" som hon skriker efter för jag är trött, jag har försökt flera gånger men hon vägrar och då kan hon inte förvänta sig att jag helt plötsligt ska hunda efter henne. Jag har nu hört av mig så nu ligger det i hennes händer om hon vill berätta varför för det är hon faktiskt skyldig mig att göra, vi är inte 14 längre. Väx upp och förklara varför du är sur så jag kan få berätta min sida. Jag förstår heller inte riktiigt hur hon har tänkt sig nu när hon vet att vi ska "ses" i september. Jag tycker även det är dåligt av henne att bete sig såhär mot de andra också, hon sätter dem i en jobbig situation också när vi ska ses. Jag vet att de står på min sida men de kommer ju typ lida av det med när vi alla ses och det verkar hon inte ha tänkt på. Jag vet inte om jag kommer vilja träffa henne då eller inte, det visar sig då. Jag hoppas att hon inser att detta är löjligt och att hon förklarar varför.

För jag orkar snart inte bry mig fast jag ändå gör det samtidigt. Jag hatar tjejer, jag hatar drama. Väx upp. Bete er som vuxna, orka tjaffsa, orka älta, orka vara barnslig och ge folk en "andra" chans att få förkara sig.

Jag orkar fan inte mer, jag känner mig nedvärderad, smutskastad och som ingenting. Orkar fan inte.

och jag bryr mig inte att jag berättar om allt detta och hennes namn här i bloggen så alla kan läsa, jag bryr mig inte, jag orkar inte bry mig, behandlar hon mig så av en löjlig anledning som går att fixa så bryr jag mig inte om hela världen får veta om hur det är.