bengibong

Har inte pallat skriva något i bloggen under några dagar. Fick reda på att mitt ex fått en son som hunnit bli två månader och som gjorde mig riktigt ledsen. Inte nog med att han chocka mig med att gifta sig och nu har ett barn också och det är en stor grej. Jag trodde ändå inte att det skulle gå så fort men tyvärr gick det väldigt fort. Det som gör mest ont är att jag om ungefär en månad kommer åka ner till Turkiet och se honom, hans fru och hans son. Jag vet inte om jag kommer klara av det, jag är livrädd. Visst jag kommer nog "klara" av det eftersom jag typ måste genomlida det vare sig jag vill eller ej men jag är nästan säker på att jag kommer bryta ihop efteråt, vi får se hur det går. Nu låter det som om jag fortfarande är kär i honom men det  är jag inte, jag gick vidare för längesen men han var min första stora kärlek ända sen jag var 12 år och vi gjorde slut när jag var 17-18 så det var ju ett bra tag. Sen fick jag heller inget bra avslut på det hela heller, fick aldrig förklara mig eller berätta massa jag bara ville få ut utan han blev så ledsen att han bröt kontakten.

 Har inte pratat med honom på nästan två år tror jag. Det är en ganska komplicerad story och orkar inte skriva om det nu, kanske gör det nångång när jag har orken. Jag kommer alltid älska honom fast på ett annat sätt och han kommer altid ha en speciell plats i mitt hjärta och jag tror att jag har så svårt att släppa allting eftersom det tog slut så konstigt. Jag tänker nästan inte alls på honom längre men små saker som påminner om honom eller oss förr får mig att bli riktigt ledsen och speciellt när jag är där nere och vet att han inte är så långt borta. Nu kan jag heller inte dra honom åt sidan och tala med honom på det sätt jag vill eftersom han har en familj nu och det inte passar sig. Det enda jag hoppas är att han har "förlåtit" mig och att vi fortfarande kan vara vänner och att han kan prata med mig. För fyfasiken vad jobbigt och omoget det skulle vara om han försökte undvika mig eller inte vilja prata med mig, jag hoppas han har förändrats.


24 skoldagar kvar och jag får nästan panik. Jag har som ni kanske vet en massa skol uppgifter att göra som hänger efter mig sen lång tid tillbaka och jag ska redan imorrn till skolan någon timme tidigare än vad jag börjar för att renskriva och fixa till vissa uppgifter så jag kan lämna in dem. På fredag åker förhoppningsvis jag och Carro och kanske Eric till Stockholm för att parka, shoppa och festa. Hoppas vi får sova hos den där killen bara.

Nu ska jag nog kolla på nån serie innan jag lägger mig. Natti.