bengibong

Ibland blir jag så trött och frustrerad på människor. Jag avskyr när folk  bangar med en dålig ursäkt,i typ sista sekund, jag avskyr när folk går emot allt de sagt förut, jag avskyr när folk nästan alltd är så negativa och ser ingen lösning på något och är trångsynta, jag avskyr när folk prioriterar sina vänner mindre. Jag skulle nästan kunna fortsätta i evigheter men jag gör inte det. Är jag den enda som känner att ens vänner man känt väldigt länge betyder mycket?, är jag den enda som är så löjligt generös mot sina vänner och känner att ibland får man ingenting tillbaka? Är jag den ende som känner att jag kan dela med mig nästan av allt till mina vänner men att de inte kan göra likadant mot mig? Är jag den ende som känner att jag anstränger och kämpar för vänskapen när de andra inte verkar bry sig? Det är otroligt frustrerande och ibland känner jag mig så ensam. Varför får man aldrig nånting tillbaka? Är jag mindre värd? Är jag mindre älskad? Jag älskar mina vänner men ibland får det vara nog. Visst ibland går det upp och ner beroende på vad man känner och hur man mår just från dag till dag men ska det verkligen behöva vara så nästan alltid? Ska jag nästan alltid vara rädd för att de tider då allt känns så bra, behöva vara orolig för att nånting ska komma ivägen och allt ska bli dåligt ett tag, för just nu känns det som om vi är i en sån period igen.


Ta vara på era vänner. De kan hålla livet ut och är nästan det bästa som finns. Låt ingen eller inget komma ivägen för vänskapen. Det värsta jag vet är att bli sviken och att bli lämnad ensam. Jag vågar inte lita på folk längre.

Öpnna ögonen, jag finns alltid här och är alltid redo att lyssna. Det är inte ok att "glömma" bort en vänskap för att du är upptagen med någon annan eller annat just då och sen komma tillbaka och tro att allt är ok? för det är det inte och vänner har faktiskt också känslor. Vakna upp och inse att vänskap är det bästa du kan få och ingenting man leker med.